Vi var med på GP:s hemsida ↑

Jag vaknade 05.00 på morgonen, och ja, jag hade tagit ledigt från skolan. Då gjorde mamma pastasallad till mig så att jag skulle ha ngt att äta i all väntan. Jag hade med mig korvbröd och lite godis också (korvbrödet får ni veta mer om snart). Och när klockan var ungefär 06.30 gick jag på bussen och mötte upp Linnéa och Lina. Så satt vi där på bussen mot Liseberg och typ var astaggade och trötta som tusan! När vi närmade oss Lisebergshallen så började mina ben typ skaka för jag var så nervös att det redan skulle vara där massa folk. Men när vi gick av spårvagnen (som vi hade bytt till) så var det helt tomt. Bara några byggjobbare som gjorde om på Lisberg var där. Så vi frågade dom var dom trodde att vi skulle sitta. Så satte dom fram ett staket och vi var FÖRST! Det vi inte visste då var att vi var FÖRST av 3200!!!
Iaf, väntan började och jag frös asmycket. Nu skulle vi sitta där i 11,5 timmar. Det var kallt, obekvämt, jobbigt, jag var trött, allt var bara jobbigt dom första kallaste typ 3 timmarna. men vi höll ut.
När klockan var typ 11 så var vi vrålhungriga så Linnéa packade upp en termos med korvar, jag tog fram korvbröden och Lina hade ketchup. Hahahahaha, så vi satt där och åt korv med bröd. Vi skrattade jättemycket också för det var ganska pinsamt.
Efter att vi hade ätit så blev väntan lång och tråkig igen. Men efter typ 3 timmar till så fick vi flytta på oss till VIP-kön som dom hade byggt upp. Men eftersom att vi var där först så sa vakterna "Tjejerna med Sveamössor (jag hade sveamössa, men aa) ska stå längst fram", så då fick vi gå före alla.
Efter ännu några timmars väntan så stod det några fans vid en av Erics bilar och typ var asglad och helt galen. Så vi gick dit och tittade. Då satt Alex där i bilen och vi höll på att börja gråta av lycka. Men då händer det bästa av allt, det kör ut en till bil. Och i den SITTER ERIC! Eric satt i den bilen och han vinkade till OSS! HAN SÅG OSS. HAN VINKADE TILL OSSSSSS! OMS! ♥
Vi blev så otroligt glada att vi började gråta, skrika, hoppa runt, satte oss på marken, sprang omkring och typ dampa loss. Men det var en så jvla otrolig känsla. Vi VISSTE att Eric hade sett OSS! Det var helt fantastiskt.
Efter det blev dom sista timmarna av väntan såååå mycket roligare. Den känslan var underbar verkligen. Kan inte förklara det med ord.
Iallafall, efter ett låååångt tag så blev klockan 17.30 och det var insläpp. Alla reste sig upp och mina ben började darra igen. Vi visade biljetten och spran till portarna in till själva arenan. Där fick vi vänta i ungefär 20 minuter.
Sedan öppnade dom portarna och vi sprang för livet typ! BÄSTA platserna fick vi!
OMS! Jag visste att vi inte skulle orka stå upp i 1,5 timmar så vi satte oss ner och lutade oss mot staketet vid scenen. Så himla taggade och glada! Vi kollade på klockan var 5:e minut och tiden seeegade sig fram. men TILLSLUT blev den 19.00 och det vita skynket fälldes ner och in kom han. THE POPULAR MANBOY!
Så fantastiskt var detta också. Underbart! jag grät och skrek så man skulle kunna tro att min hals skulle "gå sönder".
Vet ni vad han gjorde under en av låtarna? HAN TOG MIN HAND OCH TITTADE RAKT IN I MINA ÖGON! I MINA ÖGON, PÅ MIG! HAN TITTADE PÅ MIG, TOG MIN HAND OCH LOG SÅDÄR MED TUNGAN MELLAN TÄNDERNA NI VET!
Då grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät och grät jag så mycket så jag skakade sönder och jag kunde nästan inte andas. Serri! Jag blev så himla glad. Kunde verkligen inte sluta gråta. Grät resten av konserten fast lite mindre efter typ 4 låtar.
Men när han sedan sjöng Without you I´m nothing (precis som alla andra Pop Explosion konserter) så grät jag ännu mera. Asså det är verkligen något med den låten som är fanstastiskt. Den har sån känsla och är så fruktansvärt fin! Och dessutom så vet man att konserten snart är slut och att man inte kommer få se sin prins på länge igen. När han hade sjjungt klart Without you I´m nothing så visste jag ju att han skulle komma ut på scenen igen och sjunga Popular och Hotter than Fire, men jag grät så himla mycket iaf.
Grät asmycket hela konserten helt enkelt. För han var så jäkla bra, satte alla danssteg, satte alla toner, allt var perfa! HELT PERFEKT! ♥
När konserten var slut så grät jag, Lina och Linnéa floder. Verkligen floder. Vi kunde inte sluta gråta för vi visste att det var sista gången vi såg honom på länge. Det var hemskt. Såg Omar btw. Åså fick jag en kram av Erics dansare Rim :)
Men gud vad vi grät. jag har ALDRIG gråtit så mycket i hela mitt liv. ALDRIG! Det var så fantastiskt att ha fått se honom, men så hemskt att veta att det inte skulle hända på länge igen.
DET VAR VERKLIGEN DEN BÄSTA DAGEN I MITT LIV. DEN ABSOLUT BÄSTA!
Han vinkade till OSS!
Han tittade på MIG och tog MIN hand!
Han dansade som bara han kan, perfekt!
Han sjöng som en gud!
Han var snyggast i världen!
Han var BÄST! BÄST PÅ ALLT!
ALLA TIMMARS VÄNTAN VAR DET SÅÅÅÅÅ VÄRT!
Det var värt ALLT!

---

Ni som orkade läsa llt får jättegärna slänga in en kommentar, har ni väntat så länge? Har han vinkat till er? Berätta, jag är nyfiken.
Vill ni berätta om ett helt "Saadeäventyr", om när ni skulle se Eric så kan ni maila det till [email protected] så lägger jag upp det på bloggen. Skulle vara jättekul.

Foto: Stefan Bennhage

Jag kom till Arenan när klockan var ungefär 15.30. Då var det ungefär 10 andra fans där. Jag satte mig i VIP-kön och väntade. Haha, hade inte så mkt att göra men det var ju bara 3,5 timmars väntan, har väntat MYCKET längre.
När klockan var 17.30 så kom vakterna och skulle öppna dörrarna för insläpp. Men... haha, dom fick inte upp dörrarna så vi fick flytta oss till en annan dörr och vi trängdes som tusan. Så när jag kom in och visade min biljett för att få min VIP-badge så säger dom "Det här är ingen VIP-biljett". Jag fick typ panik och sa "Jo, det står ju det där *pekade på biljetten*". Så såg dom det och jag blev så himla lättad. Fick bandet runt halsen och SPRANG in för att få stå LÄNGST fram! Och det fick jag :D
Så var det bara 1,5 timmar kvar. Såhäääääääääääääär taggad var jag!!!
Äntligen så slog klockan 19.00 och världens finaste Manboy kom ut på scenen bakom det vita skynket. Jag skreeeek som bara den och grät! Så jäkla fin är han! Så himla fantastiskt att få se honom igen, även fast det bara var ett dygn sedan sist.
Åså kom DEN låten. Break of dawn. Han gick ut på tungan av scenen och tittade på mig. Då kände jag bara, shit han kommer ta upp MIG på scenen. Men... näpp. Han tog tjejen som stod bredvid mig. Fattar ni BREDVID MIG (du läser bloggen va?)! Jag blev så himla ledsen så jag bara grät, grät, grät, grät, grät och grät lite till. Asså verkligen storgrät!!! Tänk liksom att om han hade pekat liiiite mer åt höger så hade han pekat på MIIIG! Aja, jag grät iaf skitmycket resten av låten men det lugnade sig lite när han började sjunga Masquerade och Manboy :)
Det var ju ändå en av dom bästa dagarna i mitt liv! Så fantastiskt! Han levererade som vanligt till 10000% och var såklart världens snyggaste!
Så efter en och en halv timma var det dags för Withou you I´m nothing. Kunde inte hålla mig då heller. Grät, grät,grät å grät! Så himla fin är den låten. Underbar.
När han sjöng Hotter Than Fire så regnade det ju över honom (så som manboy i Melodifestivalen) och när han stod framför mig på scenen så dansade han och det skvätte vatten på MIG! OOOOOMMMMS! Okej, ni kanske tycker att det är överdrivet, men jag tyckte att det var så jäkla härligt, haha :) Att det vattnet Eric hade haft på sig skvätte på MIG!!! OMS!
Det var ännu en oförglömlig kväll som jag ALDRIG glömmer! HELT JVLA FANTASTISKT! ♥

Tänkte att jag kunde berätta om hur det var när jag va på Pop Explosion. Första Pop Explosion konserten jag var på va i Halmstad.

Jag kom till Arenan ungefär klockan 18.00. Då började insläppet för dom som hade sittplats eller ståplats parkett (inte VIP). Jag hade sittplats eftersom att jag inte kunde vara där tidigare än klockan 18.00.
Men när jag kom in i Arenan såg jag att det inte alls var många som stod framme vid scenen på dom "vanliga" (ståplats parkett) ståplatserna. Så jag blev asledsen för att jag kunde fått stå LÄNGST fram.
Iaf så var det ju en timma kvar tills konserten började så jag gick och köpte ett svart iPoneskal i shoppen.
Gick sedan in igen och väntade och väntade på att det skulle börja.
Och tillslut blev klockan 19.00 och lamporna i Arenan slocknade. Jag trodde att jag skulle svimma. Mina tårar bara rann ner för mina kinder och han var så jäkla snygg!
Såg att det var väldigt många med sittplats som gick ner och ställde sig på ståplatserna så då gjorde jag också det, hähä :) Stod sedan näst längst fram resten av konserten.

Han var så jäkla bra! Det var absolut en av dom bästa dagarna i mitt liv. Eftersom att det var min första Pop Explosion så tyckte jag att schowen var grymt cool och bra gjord (tyckte jag dom andra gångerna också men då hade jag ju sett det innan så man blev inte lika överraskad av vissa saker).
Han var så snygg, satte alla danssteg perfa och han sjöng såklart som en gud! När klockan närmade sig 20.30 så kom han in på scenen (han hade varit bakom den då och hämtat vatten åså) igen och satte sig på en stol längst ut på scenens "tunga". Han pratade lite och tackade för att alla hade kommit dit. Så började han sjunga Without you I´m nothing och jag började gråta igen. Så himla fint var det!
Haha, några andra fans vände sig om och bah: Titta, titta hon gråter och pekade på mig. Men jag brydde mig inte. Fortsatte böla och titta på världens snyggaste Manboy som satt mitt framför ögonen på mig! OMS, jag höll på dö typ. Så himla fin är HAN och så himla fin är Without you I´m nothing!
Pop Explosion var verkligen en riktigt stor show och man märkte att Eric verkligen älskar att stå där på scenen och möta sin skrikande publik.
ALLT var helt perfekt! HELT PERFEKT! ♥

Vill tyvärr inte lägga upp bilder, för det är några som har tagit mina bilder och tagit bort texten! INTE OKEJ! Så jag lägger inte upp mina bilder.

 

Haha, jag vet... ser inte klok ut!

Men denna bilden tog ngn av journalisterna i Trollhättan :)

När konserten var slut så kan jag ju säga att jag inte såg ut såhär. Min mascara hade hamnat på hela kinderna och ja... haha, jag grät som sjutton :')

 

En minut över sju släcks ljuset i arenahallen. Det går ett sus genom publiken. En liten pojke med illgrön tuppkam bredvid mig reser sig upp och viskar ”där kommer han, där kommer han”. Eric Saade är på ingång.

Stämningen är på topp, applåderna dånar och bandet lyfter på sig gitarrerna. Då fälls plötsligt ett vitt draperi ned över scenen. Ett starkt ljus projiceras på duken. Sedan kliver Saade in från höger, men fortfarande bakom tyget, så att vi i publiken bara ser hans dansande siluett. Skuggan krymper och på en sekund står Saade rakt i strålkastarljuset. Mobiltelefonerna hos tjejerna på första raden åker genast fram. Det är ett snyggt sätt att få sångaren att verkligen hamna i centrum, i kontrast till scenen som ibland kan upplevas som lite stökig.

Både Saade och de fyra dansarna, som avslöjas när draperiet en stund senare faller, är delvis traditionellt uppklädda med kavaj, väst och slips, men den stilen kompenseras av ett par stora byxor och gympaskor. Dansarna får stå för de flesta klädombytena under kvällen, nästan mellan varje låt. Själv hinner Saade (bara) med fyra.

Kvällen präglas av snygga scenlösningar. På scenen är det dj-bås som blir hissar och bord som blir rutschkanor. Allt genomförs på ett väldigt begränsat utrymme, men känns ändå påkostat och häftigt. En annan smart sak är att i de låtar som innehåller duettbitar dyker sångpartnern till Saade upp och sjunger på bakgrundsskärmarna. Dessutom är Saade rolig! Han hade mycket väl kunnat ha längre och fler mellansnack.

När flera låtar, som största delen av publiken inte verkar ha hört förut, följer på varandra tappar konserten ibland fart. Det blir rastlösa ben och irrande blickar i raderna, och föräldrar som gäspar i stället för att klappa takten. Som tur är hålls oftast tempot uppe.

En röd tråd under den en och en halv timme långa konserten är uppmärksamheten på publiken. Saade betonar hur mycket vi betyder och är flera gånger ute på bron ut i publikhavet och hälsar på lyckliga fans. En av dem får följa med upp på scenen och sitta bredvid på pianopallen under ”Break of dawn”. Kärleken verkar besvarad, runt omkring på läktarna skymtar skyltar med handmålade hjärtan i kombination med idolens namn, och flertalet nallar kastas upp på scenen. Därför blir det extra mäktigt när publiken dyker upp på bakgrundsskärmen under ”Without you I’m nothing”.

OMS, JAG KAN INTE FATTA DET! HAR PRECIS BOKAT MIN TREDJE BILJETT TILL POP EXPLOSION! HERREGUD, JAG SKA SE ERIC DEN 13/4, DEN 14/4 OCH DEN 18/4! JAG DÖÖÖÖR ♥

Här är Eric och dansarna som ska vara med på Pop Explosion!
Just nu övar dom för fullt :)
Kommer bli grymt <3