En minut över sju släcks ljuset i arenahallen. Det går ett sus genom publiken. En liten pojke med illgrön tuppkam bredvid mig reser sig upp och viskar ”där kommer han, där kommer han”. Eric Saade är på ingång.

Stämningen är på topp, applåderna dånar och bandet lyfter på sig gitarrerna. Då fälls plötsligt ett vitt draperi ned över scenen. Ett starkt ljus projiceras på duken. Sedan kliver Saade in från höger, men fortfarande bakom tyget, så att vi i publiken bara ser hans dansande siluett. Skuggan krymper och på en sekund står Saade rakt i strålkastarljuset. Mobiltelefonerna hos tjejerna på första raden åker genast fram. Det är ett snyggt sätt att få sångaren att verkligen hamna i centrum, i kontrast till scenen som ibland kan upplevas som lite stökig.

Både Saade och de fyra dansarna, som avslöjas när draperiet en stund senare faller, är delvis traditionellt uppklädda med kavaj, väst och slips, men den stilen kompenseras av ett par stora byxor och gympaskor. Dansarna får stå för de flesta klädombytena under kvällen, nästan mellan varje låt. Själv hinner Saade (bara) med fyra.

Kvällen präglas av snygga scenlösningar. På scenen är det dj-bås som blir hissar och bord som blir rutschkanor. Allt genomförs på ett väldigt begränsat utrymme, men känns ändå påkostat och häftigt. En annan smart sak är att i de låtar som innehåller duettbitar dyker sångpartnern till Saade upp och sjunger på bakgrundsskärmarna. Dessutom är Saade rolig! Han hade mycket väl kunnat ha längre och fler mellansnack.

När flera låtar, som största delen av publiken inte verkar ha hört förut, följer på varandra tappar konserten ibland fart. Det blir rastlösa ben och irrande blickar i raderna, och föräldrar som gäspar i stället för att klappa takten. Som tur är hålls oftast tempot uppe.

En röd tråd under den en och en halv timme långa konserten är uppmärksamheten på publiken. Saade betonar hur mycket vi betyder och är flera gånger ute på bron ut i publikhavet och hälsar på lyckliga fans. En av dem får följa med upp på scenen och sitta bredvid på pianopallen under ”Break of dawn”. Kärleken verkar besvarad, runt omkring på läktarna skymtar skyltar med handmålade hjärtan i kombination med idolens namn, och flertalet nallar kastas upp på scenen. Därför blir det extra mäktigt när publiken dyker upp på bakgrundsskärmen under ”Without you I’m nothing”.