Vi var med på GP:s hemsida ↑

Jag vaknade 05.00 på morgonen, och ja, jag hade tagit ledigt från skolan. Då gjorde mamma pastasallad till mig så att jag skulle ha ngt att äta i all väntan. Jag hade med mig korvbröd och lite godis också (korvbrödet får ni veta mer om snart). Och när klockan var ungefär 06.30 gick jag på bussen och mötte upp Linnéa och Lina. Så satt vi där på bussen mot Liseberg och typ var astaggade och trötta som tusan! När vi närmade oss Lisebergshallen så började mina ben typ skaka för jag var så nervös att det redan skulle vara där massa folk. Men när vi gick av spårvagnen (som vi hade bytt till) så var det helt tomt. Bara några byggjobbare som gjorde om på Lisberg var där. Så vi frågade dom var dom trodde att vi skulle sitta. Så satte dom fram ett staket och vi var FÖRST! Det vi inte visste då var att vi var FÖRST av 3200!!!
Iaf, väntan började och jag frös asmycket. Nu skulle vi sitta där i 11,5 timmar. Det var kallt, obekvämt, jobbigt, jag var trött, allt var bara jobbigt dom första kallaste typ 3 timmarna. men vi höll ut.
När klockan var typ 11 så var vi vrålhungriga så Linnéa packade upp en termos med korvar, jag tog fram korvbröden och Lina hade ketchup. Hahahahaha, så vi satt där och åt korv med bröd. Vi skrattade jättemycket också för det var ganska pinsamt.
Efter att vi hade ätit så blev väntan lång och tråkig igen. Men efter typ 3 timmar till så fick vi flytta på oss till VIP-kön som dom hade byggt upp. Men eftersom att vi var där först så sa vakterna "Tjejerna med Sveamössor (jag hade sveamössa, men aa) ska stå längst fram", så då fick vi gå före alla.
Efter ännu några timmars väntan så stod det några fans vid en av Erics bilar och typ var asglad och helt galen. Så vi gick dit och tittade. Då satt Alex där i bilen och vi höll på att börja gråta av lycka. Men då händer det bästa av allt, det kör ut en till bil. Och i den SITTER ERIC! Eric satt i den bilen och han vinkade till OSS! HAN SÅG OSS. HAN VINKADE TILL OSSSSSS! OMS! ♥
Vi blev så otroligt glada att vi började gråta, skrika, hoppa runt, satte oss på marken, sprang omkring och typ dampa loss. Men det var en så jvla otrolig känsla. Vi VISSTE att Eric hade sett OSS! Det var helt fantastiskt.
Efter det blev dom sista timmarna av väntan såååå mycket roligare. Den känslan var underbar verkligen. Kan inte förklara det med ord.
Iallafall, efter ett låååångt tag så blev klockan 17.30 och det var insläpp. Alla reste sig upp och mina ben började darra igen. Vi visade biljetten och spran till portarna in till själva arenan. Där fick vi vänta i ungefär 20 minuter.
Sedan öppnade dom portarna och vi sprang för livet typ! BÄSTA platserna fick vi!
OMS! Jag visste att vi inte skulle orka stå upp i 1,5 timmar så vi satte oss ner och lutade oss mot staketet vid scenen. Så himla taggade och glada! Vi kollade på klockan var 5:e minut och tiden seeegade sig fram. men TILLSLUT blev den 19.00 och det vita skynket fälldes ner och in kom han. THE POPULAR MANBOY!
Så fantastiskt var detta också. Underbart! jag grät och skrek så man skulle kunna tro att min hals skulle "gå sönder".
Vet ni vad han gjorde under en av låtarna? HAN TOG MIN HAND OCH TITTADE RAKT IN I MINA ÖGON! I MINA ÖGON, PÅ MIG! HAN TITTADE PÅ MIG, TOG MIN HAND OCH LOG SÅDÄR MED TUNGAN MELLAN TÄNDERNA NI VET!
Då grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät, grät och grät jag så mycket så jag skakade sönder och jag kunde nästan inte andas. Serri! Jag blev så himla glad. Kunde verkligen inte sluta gråta. Grät resten av konserten fast lite mindre efter typ 4 låtar.
Men när han sedan sjöng Without you I´m nothing (precis som alla andra Pop Explosion konserter) så grät jag ännu mera. Asså det är verkligen något med den låten som är fanstastiskt. Den har sån känsla och är så fruktansvärt fin! Och dessutom så vet man att konserten snart är slut och att man inte kommer få se sin prins på länge igen. När han hade sjjungt klart Without you I´m nothing så visste jag ju att han skulle komma ut på scenen igen och sjunga Popular och Hotter than Fire, men jag grät så himla mycket iaf.
Grät asmycket hela konserten helt enkelt. För han var så jäkla bra, satte alla danssteg, satte alla toner, allt var perfa! HELT PERFEKT! ♥
När konserten var slut så grät jag, Lina och Linnéa floder. Verkligen floder. Vi kunde inte sluta gråta för vi visste att det var sista gången vi såg honom på länge. Det var hemskt. Såg Omar btw. Åså fick jag en kram av Erics dansare Rim :)
Men gud vad vi grät. jag har ALDRIG gråtit så mycket i hela mitt liv. ALDRIG! Det var så fantastiskt att ha fått se honom, men så hemskt att veta att det inte skulle hända på länge igen.
DET VAR VERKLIGEN DEN BÄSTA DAGEN I MITT LIV. DEN ABSOLUT BÄSTA!
Han vinkade till OSS!
Han tittade på MIG och tog MIN hand!
Han dansade som bara han kan, perfekt!
Han sjöng som en gud!
Han var snyggast i världen!
Han var BÄST! BÄST PÅ ALLT!
ALLA TIMMARS VÄNTAN VAR DET SÅÅÅÅÅ VÄRT!
Det var värt ALLT!

---

Ni som orkade läsa llt får jättegärna slänga in en kommentar, har ni väntat så länge? Har han vinkat till er? Berätta, jag är nyfiken.
Vill ni berätta om ett helt "Saadeäventyr", om när ni skulle se Eric så kan ni maila det till [email protected] så lägger jag upp det på bloggen. Skulle vara jättekul.