Han är en Sveriges allra hetaste artister och skapar kaos bland sina unga fans var han än dyker upp. Nyheter24 fick en pratstund med Eric Saade inför hans uppträdande i "X Factor" i kväll. 21-åringen avslöjar också vem som är hans favorit. 

— Jag skulle sagt Frida Sandén såklart. Så det är mitt svar. Fast hon är utröstad. Hon kommer tillbaka när det är två personer kvar och tar över.

Vad tycker du om "X Factor"?

— Jag tycker det är bra, skillnaden mellan "X Factor" och "Idol" är att de som tävlar får göra sin grej, Malcolm får rappa. Visst, juryn väljer låtar, men det kan vara bra, som ny artist så finns risken att man bara tänker säkert.

Vad tycker du om Eric Saade-kopian Oscar?

— Han är absolut ingen Eric Saade-kopia, han är sig själv. Jag tycker inte han påminner om mig, varken musikaliskt, framträdande- eller utseendemässigt. Den enda likheten är ju att han är en kille med mörka gener som sjunger.

Du släpper två nya singlar på samma gång, "Miss Unknown" och "Marching in the name of love". 

— Båda handlar om kärlek, Marching är en väldigt använd titel men den står för vad jag gör. 

Du sjunger "Feels like I'm caught in a time, where showing love is a crime" - känner du så?

— I dag handlar mycket om att vara så tuff, man har fastnat i en tid där det är töntigt att visa kärlek och att visa att man är mjuk eller sårbar. Om jag säger typ "Jag älskar mina fans" så kommer folk kommentera att det är töntigt.

Är det inte snarare trendigt för killar att visa känslor?

— Jag vet inte, jag har inte fått den känslan. Men låten är väldigt abstrakt. Jag nämner ju aldrig girl i låten, jag skrev den mest för att man ska följa sitt hjärta vad man än gör i livet. Även om du sysslar med ridning eller är artist eller journalist.

Men "Miss Unknown" är väl i alla fall skriven till en tjej?

— Ja, den är till "Miss Unknown" som jag letar efter.

Så du har inte hittat henne än?

— Det vet man aldrig. Jag har inga kommentarer. Jag kommenterar aldrig sådant. Det är dead end.

I låten sjunger du hur du faller för en okänd tjej som går förbi - kan du bli så där blixtkär?

— Absolut, i alla texter som jag skriver försöker jag alltid skriva utifrån hur jag känner själv. Både Marching och Miss Unknown beskriver mig väldigt mycket.

Är den skriven till en specifik tjej i tankarna?

— Nej, den är skriven exakt som jag säger, om en "Miss Unknown". Om att man vet att hon finns, men man hittar henne inte. Man springer runt och letar, och man önskar att man hann ifatt henne.

Vad faller du för?

— Har jag inte skrivit en låt om det än? Nej det har jag inte. Då kan jag ju inte avslöja det, då får jag skriva en låt om det istället. Men jag gillar ödmjuka tjejer som inte är så mycket liksom "whoaaaaa". (Eric skriker som en tjej på konsert). Jag är en lugn kille i grunden, därför funkar inte det.

Då blir det svårt att dejta ett fan?

— Det spelar ingen roll om det är ett fan eller inte, det är inte det som avgör. Det är väl bara kul om hon gillar min musik, jobbigt att ha en tjej som inte gillar min musik, som stänger av varje gång man ska lyssna på en demo.

Blir det något mer samarbete med Tone Damli?

— Nej, det var en feature. Nästa gång blir det nog någon annan.

Ni spelar väldigt trovärdigt att det finns attraktion mellan er i videon...

— Visst, men hon ska gifta sig så det finns ingen risk för något annat. Hennes pojkvän är en av Norges största skådespelare.

Var han inte svartsjuk?

— Absolut inte, som sagt, han är skådespelare. Han sätter på tjejer på film, ska han va svartsjuk på en musikvideo där vi kramas lite?

Borde han inte ha varit lite svartsjuk?

— Absolut. Jag ska sms:a honom sen och säga att han borde ha varit lite svartsjuk och se hur han reagerar, haha.

Hur är din kontakt nu med Mollys familj?

— Den är bra, men den är så privat den kan bli.

Jag var på din konsert i Annexet i våras - och då var majoriteten barn i åldrarna 5-10 år.

— Efter att jag gjorde "Manboy" som var en ung låt, gick många barn som inte ens kan engelska och sjöng på min låt, det var skitkul. Sen efter det har min musik blivit lite äldre, och så har fansen blivit äldre, men jag har kvar fans som är fem bast.

Vad tycker du om att så stor del av dina fans är barn - är det den målgruppen du vill ha?

— Jag inriktar mig inte på någon målgrupp, jag gör musik som jag älskar. Sen om Olle, 5, eller Annika, 15, eller Greta, 60, gillar det, det skiter jag i. Som artist kan jag inte göra musik som någon annan ska tycka om. Man gör musik som man älskar och hoppas fansen gillar det.

— Däremot tror jag inte att majoriteten är fem längre, de var nog det från början, men jag tror inte de är det nu. Enligt all statistik på Spotify så var de mellan 18 och 25 som var min största målgrupp, vilket är ganska kul, för det visste jag inte. Jag har alltid tänkt att det är typ 15-åringar, det är ju de som vi i alla fall reklamässigt oftast vänder oss till.

— Småbarnen är viktigast. För om de växer upp med mig som en stor förebild så kommer de alltid att minnas det och de finns ju förmodligen med mig även i framtiden. Risken med tonåringarna är ju att de inte gillar den här typen av musik längre när de växer upp. 

— I och med att jag började min karriär i Mello så är det ju en väldigt stor anledning till att familjer gillar mig. Jag har Melodifestivalen att tacka för att jag blev en familjeartist.

Vad kostar det att få en autograf av dig nu?

— Jag hade en konsertbiljett som kostade 1495 kronor, sen vred pressen det till att jag tog det för en autograf, fast det var en backstage-biljett. Det handlade om att få komma bakom scenen att prata med mig. Det var inte ens min idé, det var fansens idé. Jag började nästan garva av allt som skrevs, som att jag gick med en kortläsare på stan. Så nej, det kostar ingenting att få en autograf av mig. Det har det aldrig gjort. Det kan du gärna förklara för alla dina läsare. Nu tänker jag aldrig mer prata om det här.

Källa

Källa