Pop Exploion

13 April - Pop Explosion, Halmstad
 
14 April - Pop Explosion, Trollhättan
 
18 April - Pop Explosion, Göteborg
 
3 dagar som jag ALDRIG glömmer! ALDRIG! 3 dagar som var 3 av dom bästa dagarna i mitt liv! 3 dagar då jag fick se min prins! 3 dagar då jag grät! 3 dagar då jag skrek! 3 dagar då jag log! 3 dagar då jag skakade! 3 dagar då jag hoppade! 3 dagar då jag blev hes! 3 dagar då hela min värld vändes upponer! 3 dagar som var fantastiska! 3 dagar av väntan! 3 dagar som jag älskar! 3 dagar som sitter fast i mitt hjärta nu & för alltid! 
 
ALDRIG att jag glömmer när Barbro hämtade mig & vi åkte till Halmstad. Jag hade sittplats då men ställde mig NÄRA scenen ändå. För det var inte fullt och andra gjorde också det. Ååååh, jag glömmer aldrig när det vita skynket föll ner och man såg Erics skugga när han klev upp på scenen. Så fantastiskt!
 
ALDRIG att jag glömmer när jag & pappa åkte till Trollhättan. När jag och andra fans satt utanför och hörde att Eric hade sitt soundcheck. Och när det var insläpp men vakterna inte fick upp dörrarna så vi fyck flytta oss och det blev kaos haha :) Å när jag äntligen fick mitt VIP-band och sprang in till scenen.
Det var lika fantstkiskt denna gång att se Eric kliva fram bakom det vita skyndet! Denna gången hade jag VIP och var LÄNGST fram!
Han tittade på mig när han sjöng Break of dawn och jag tänkte "shit han kanske väljer mig". Så snurrade han runt och pekade på tejen BREDVID mig. Jag bara grät & grät. Det var en hemsk känsla. Så himla nära att han tog upp MIG på scenen.
Han sjöng Hotter than fire och det skvätte vatten på mig. Vatten som Eric hade haft på sig!
 
ALDRIG att jag glömmer när jag träffade Lina & Linnéa å vi åkte till Lisebergshallen. Jag var såååå rädd att det skulle vara massa fans där när vi kom. Men VI var där först. FÖRST av 3200 andra. Hel sjukt!
En lååååååång väntan. 11,5 timmar bara satt vi där. Åt korv (HAHA), längtade, väntade.
Å mitt i allt så springer vi till en av Erics bilar. Där i sitter ingen annan än Aöex, Erics dansare. Vi blir helt sjukt glada över att se honom typ och börjar nästan gråta. Sedan händet det. Det kör ut en till bil och i den sitter ingen mindre än Eric. Han vinkar till OSS och vi blir galna, börjar gråta, skrika, hoppa, dampa. Inte klokt att han vinkar till OSS! Kan inte förklara den känslan.
Men efter 11,5 timmar kommer han äntligen ut bakom det vita skynket och vi skrikeeeeeeeeeer!
Efter några låtar så tar han MIN hand och kollar mig rakt i ögonen. Kommer inte ihåg vilken låt det va. Kommer inte ihåg någonting. Jag bara grät & grät & grät & grät. Kunde inte sluta. Så himla fantastiskt!!!
Lugnar mig efter några låtar, gråter fortfarande, men inte lika mycket. Men sedan kommer DEN låten. Without you I'm nothing. Mina, Linas och Linnéas tårar bara sprutar. Och det gör dom hela tiden tills konserten är slut och 45 minuter efter det. Herregud vad i grät.
 
ALDRIG att jag glömmer någon av alla 15 gånger jag har sett min Eric <3 Jag älskar dig!!
/Märta
 
Skrev detta å min andra blogg för några dagar sedan. Tänkte att jag kunde lägga upp det här också eftersom att det handlar om Eric <3


Kommentera här nere!

Ditt namn:
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (ser bara jag)

Har du en blogg?

Skriv din kommentar här:

Trackback
RSS 2.0